Ja alltså ibland är jag bara för himla utvecklingsförstörd. Exempelvis så ser jag så rackarns dåligt att jag aldrig skulle känna igen folk jag möter på stan (även om "folket" typ skulle vara min pojkvän eller bästa vän). Finns inte en risk att jag kan läsa vad som står på menyerna bakom disken på matställen. Och jag ser absolut inte texten på tvn. Eller vägskyltar. Eller löven på träden. Eller ja egentligen vad som helst som är mindre än en fotboll på några meters håll. Utan mina linser då såklart, men nu börjar mina ögon säga ifrån och vill vila ett tag, och vad måste jag då?

Glasögon? Vilket kan vara riktigt snyggt på andra. Men inte på mig, jag känner min utklädd och inte alls cool och halvtrendig. Bu-jävla-hu, det är så himla svårt! Det gör väl ingenting att hela världen är ett enda stort suddigt ludd?

Man vill ju för farao bara slå mig hårt i ansiktet.