Det här med bra och dåliga dagar.
Känns inte alltid så balanserat om ni trodde det.

Ena dagen då bestämmer jag mig för att nu jävlar ska det städas. Då jävlar då städas det också. Och då mina kompisar ringer och frågar hur det går då svarar jag perfekt, för att jag är ett geni och sedan visslar jag sånger medans jag städar.

Nästa dag då kan det gå helvetes dåligt. Då kan soporna få stå där och lukta illa just för att jag inte ids ta dom två trapporna ner och kasta dem. Lägger mig sedan och protestsover med täcket uppdraget över huvudet och när mina kompisar ringer och väcker mig så kan jag meddela dem om att världen är rutten och att deras kompis är en loser.

Hata nästa dag.
Ner med den bara.

Kanske nästa dag blir bättre.
Vore lattjo.