Min lillebror

2010-11-24, 18:37:21 / Kategori: Allmänt
När jag var knappt fyra år så fick jag en lillebror, som jag kallade för bunsken. Jag kan tycka att det hade varit enklare för en soon to be fyraåring att uttala hans riktiga namn (Ludvig även kallad Ludde), men han snodde faktiskt min grejer, öpnnade julklappar från mig i förväg i smyg, och då går det som det går. Men det går fint att kalla honom för lillmesen också. Har jag märkt.
Vi var oftast sams när vi var små. Jag bestämde och han lydde, hehe, och ibland när han ramlade och slog sig sprang han till mig och ville ha kramar. Då fick han det. Vi jobbade inte så mycket med att slåss och bråka, tror jag, minns inte riktigt. Vi kunde väll tjivas litegrann då och då, och ibland (om det var riktig kris) kunde jag stänga in honom på toan, släcka lyset och säga att spöken skulle ta honom tills han nästan dog av gråt. Luggades lite. Han var perfekt att rulla in i en filt eller liknande, han var ju så liten och gullig.
Nu för tiden är han helt plötsligt stor, de där småglinet. Ludde han går tvåan på gymnassiet och kommer förmodligen ta körkortet innan mig. Blivit ovanligt kaxig mot för vad han brukade vara. Jag gillar han helt sjukt mycket. Ibland när jag tänker på att just han är min lillebror blir jag så stolt att jag lipar lite. I smyg, så klart. Man vill ju inte verka blödig i onödan, om det går att undvika.
När jag var knappt fyra år så fick jag en lillebror, som jag kallade för bunsken. Jag kan tycka att det hade varit enklare för en soon to be fyraåring att uttala hans riktiga namn (Ludvig även kallad Ludde), men han snodde faktiskt min grejer, öppnade julklappar från mig i förväg i smyg, och då går det som det går. Men det går fint att kalla honom för lillmesen också. Har jag märkt.

Vi var oftast sams när vi var små. Jag bestämde och han lydde, hehe, och ibland när han ramlade och slog sig sprang han till mig och ville ha kramar. Då fick han det. Vi jobbade inte så mycket med att slåss och bråka, tror jag, minns inte riktigt. Vi kunde väll tjivas litegrann då och då, och ibland (om det var riktig kris) kunde jag stänga in honom på toan, släcka lyset och säga att spöken skulle komma och ta honom tills han tjöt. Luggades lite. Han var perfekt att rulla in i en filt eller liknande, han var ju så liten och gullig. 

Nu för tiden är han helt plötsligt stor, de där småglinet. Ludde han går tvåan på gymnassiet och kommer förmodligen att ta sitt körkort innan mig. Blivit ovanligt kaxig mot för vad han brukade vara. Jag gillar han helt sjukt mycket. Ibland när jag tänker på att just han är min lillebror blir jag så stolt att jag lipar lite. I smyg, så klart. Man vill ju inte verka blödig i onödan, om det går att undvika.


Mamma

<3 <3 <3



2010-11-25, 09:16:57



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?